10-Öre 1867 – SVERIUES, U På G

Extra inzoomad bild på alla varianter detta årtal

År 1867 är ett stort år inom 10-öresserien eftersom det finns hela sex kända varianter. Dessa är inte särskilt bra dokumenterade i litteraturen utan utspridda lite här och där, vilket gjort att många samlare inte ens känner till att det finns så många skillnader. Något som definitivt behöver undersökas framöver är om man kan dela upp dessa varianter i ännu fler grupper, eftersom det förekommer många mindre ompunsningar i årtalet på just 1867 års mynt. I denna text går vi igenom de sex huvudvarianterna och längst ner finns en samlingsbild med inzoomade detaljer för allihop.

Variant 1: Vanligt årtal
Den första varianten är den mest vanliga och har egentligen inget särskilt namn eftersom det är den normala prägeln för året. Här ska omskriften vara korrekt utan några konstiga bokstäver och man ska kontrollera att L.A. är den vanliga gravörsignaturen, att SVERIGES är korrekt stavat och att G.O.V. ser ut som det ska. Här ska V alltså verkligen vara ett V och inte ett upp och ner vänt A som i en av de andra varianterna.

Variant 2: I i SVERIGES på E
Den andra varianten är en av de mest sällsynta varianterna detta årtal och kallas oftast för I på E. Vi föredrar att man säger I i SVERIGES på E eftersom det anger exakt var varianten sitter. Denna variant kännetecknas av att bokstaven I i SVERIGES har tydliga rester av ett gammalt E bakom sig, framför allt på höger sida. Det är intressant att denna variant inte brukar kallas för SVEREGES trots att det andra bokstavsskiftet (U på G i nästa variant) brukar få just en sådan beteckning. Det är en fråga som bör diskuteras för att få en konsekvent logik i benämningarna.

Variant 3: SVERIUES, U på G
Den tredje varianten är den näst mest vanliga efter den helt vanliga varianten, men fortfarande relativt sällsynt i dagens läge. Den kallas ofta U på G eller SVERIUES. Vi föredrar att kombinera båda benämningarna eftersom det ger en tydligare bild. Här kännetecknas varianten av bokstaven G i SVERIGES som har ett U ovanpå sig, vilket gör bokstaven mycket tjock, ihoptryckt och nästan oläslig. Det intressanta är att det egentligen inte finns något U i omskriften, så det är fortfarande oklart varifrån det tidigare U kommer.

Variant 4: G.O.V. med punkterat O
Den fjärde varianten är något mer sällsynt än variant 3 och kallas oftast bara för punkterat O. Vi föredrar G.O.V. med punkterat O för att betona exakt var varianten sitter. Här ser det ut som att punkten efter O har hamnat alldeles för nära bokstaven, nästan som om O har blivit punkterat eller ihopsmält med punkten. Detta syns bäst på skarpa exemplar.

Variant 5: G.O.∀. med upp och ner vänt A
Den femte varianten är lika sällsynt som variant 2 och är en riktig klassiker. Den brukar kallas för GOA eller upp och ner vänt A men vi föredrar att även inkludera punkterna och därför använda G.O.∀. med upp och ner vänt A. Här har alltså bokstaven V i G.O.V blivit ersatt av ett upp och ner vänt A. Det syns tydligt eftersom den horisontella linjen i A skär rakt genom bokstaven, vilket inte hade funnits på ett vanligt V.

Variant 6: L i L.A. på I
Den sjätte varianten är ungefär lika sällsynt som variant 4 och är inte särskilt väl dokumenterad. Den brukar ibland kallas för L på I, men vi föredrar att använda L i L.A. på I eftersom det beskriver exakt vad som har hänt. Här har Lea Ahlborns signatur L.A. fått en ompunsning där L ligger ovanpå vad som ser ut att vara ett I. På många exemplar kan man även se att punkten efter L är dubblerad. Varianten handlar alltså om en ompunsning av bokstaven L men resultatet liknar ett I så pass bra att beteckningen känns fullt rimlig.

På bilden nedan har vi lagt in en samlingsbild på fem av sex varianter. Den sista kommer läggas in så fort vi får tag på ett exemplar. Genom att visa alla detaljer sida vid sida hoppas vi att samlare ska kunna använda detta som referens när de letar efter just sina egna varianter.