1-Krona 1942 – Årtal På Frånsidan

Extra inzoomad bild på båda typerna detta årtal

År 1942 tillverkades två helt olika sorters design på 1-kronorsmynten. Detta är ett otroligt spännande övergångsår för samlare eftersom det bjuder på både ett porträttbyte, en flytt av årtalet och en total halvering av myntens silverhalt. Här nedan går vi igenom hur du skiljer dessa två typer åt.

Variant 1: 1-krona 1942 med ”Årtal på åtsidan” (80% Silver)

Den första typen från 1942 följer den klassiska design som introducerades redan 1910. Detta är ett riktigt eftertraktat nyckelmynt för samlare eftersom tillverkningen antas ha avslutats mycket tidigt under året, vilket gjorde att upplagan stannade på endast 240 000 exemplar innan man bytte design.

• Placering: Årtalet är placerat på framsidan (åtsidan) precis under Gustaf V:s porträtt. Denna typ kallas ibland även för ”Årtal under bilden”, vilket är ett helt okej namn, men vi föredrar att kalla den årtal på åtsidan för att undvika förväxling med den nya typen.
• Metall och formgivare: Detta är den sista 1-kronan med den höga silverhalten på 80%, vilket innebär hela 6 gram rent silver per mynt. Konstnären bakom denna design var Adolf Lindberg, och du hittar hans initialer A.L. vid halsavskärningen på kungen.

Variant 2: 1-krona 1942 med ”Årtal på frånsidan” (40% Silver)

Den andra typen är den vi är mest vana vid att se i samlingarna. Den tillverkades i över 5,6 miljoner exemplar och är än idag mycket vanlig.

• Placering: Siffrorna har nu flyttats till baksidan (frånsidan) av myntet, vilket kännetecknar den helt nya design som infördes under 1942.
• Metall och formgivare: I och med den nya designen sänktes silverhalten till 40%. Denna uppdaterade design skapades av Erik Lindberg, som var son till Adolf Lindberg. Eriks märke är ett spegelvänt E sammanflätat med ett L, och det sitter till höger om halsavskärningen på det nya porträttet. Märket är ofta mycket svårt att se på cirkulerade mynt men framträder tydligt på ocirkulerade exemplar.

Myntinfos historiska tillbakablick

Att man valde att sänka silverhalten just 1942 var en direkt konsekvens av det pågående andra världskriget. Sverige behövde säkra sina metallreserver i kristider samtidigt som silverpriset steg kraftigt på världsmarknaden. Genom att halvera halten från 80% till 40% kunde myntverket producera dubbelt så många mynt av samma mängd silver, vilket var helt nödvändigt för att möta den enorma efterfrågan på växelmynt i samhället just då.

På bilden nedan visar vi en tydlig illustration av båda typerna bredvid varandra, så att du direkt kan se vilket mynt som har årtalet på åtsidan och vilket som har det på frånsidan.