1-Krona 1939 – 1 Med Lång Hake & Litet G

Extra inzoomad bild på alla varianter detta årtal

År 1939 tillverkades totalt fem olika varianter av 1-kronorsmynten. Detta årtal är lite speciellt eftersom många traditionella numismatiska böcker enbart väljer att nämna tre av dem. De sista två varianterna är dock mycket unika och förtjänar definitivt sin plats i rampljuset. Här nedan går vi igenom samtliga fem varianter så att du enkelt kan lära dig att skilja dem åt.

Variant 1: 1-krona 1939 med ”1 med lång hake & litet G” (Den vanliga)

Den första varianten är troligtvis den vanligaste, även om den andra varianten förekommer ungefär lika ofta på marknaden. I vardagligt tal kallas denna oftast enbart för litet G, men eftersom detaljerna på de mindre kända varianterna ligger i storleken på årtalsettans hake är det mer korrekt att använda hela benämningen.

• Ettans form: Siffran 1 i årtalet har en lång hake. Den kan beskrivas som något kortare överlag och med en lite större och bredare fot, där själva haken börjar lite längre ner och sträcker sig längre nedåt i förhållande till resten av ettan.
• Myntmästarmärke: Detta är ett litet G (Alf Grabe). Man skiljer det från det stora G:et genom att spetsen i början på toppen av det lilla G:et tydligt pekar nedåt och in mot öppningen av bokstaven.

Variant 2: 1-krona 1939 med ”1 med lång hake & spräckt G”

Den andra varianten ligger på ungefär samma sällsynthetsnivå som den första varianten. Den kallas ofta i folkmun bara för spräckt G, men den fullständiga beskrivningen inkluderar även här formen på ettan.

• Ettans form: Har exakt samma typ av årtalsetta som variant 1 (med lång hake).
• Myntmästarmärke: Det som gör denna variant unik är att det lilla G:et har blivit spräckt i stämpeln. Detta syns mycket tydligt då bokstaven är uppdelad i två olika delar uppe vid toppen av G:et, precis på samma sätt som vi kan se på varianten från 1937.

Variant 3: 1-krona 1939 med ”1 med lång hake & stort G”

Den tredje varianten är helt klart den mest sällsynta och svåraste att hitta bland de fem varianterna detta årtal. Den beskrivs ibland felaktigt som stort G på G, vilket kan förvirra nybörjare. Det stämmer att det ligger ett litet G under, men då detta gäller för precis alla exemplar med den stora bokstaven är det bättre att bara kalla den för stort G.

• Ettans form: Har samma typ av årtalsetta med lång hake som de två första varianterna.
• Myntmästarmärke: Bokstaven är ett stort G. Man ser tydligt att toppen och början av bokstaven inte alls lutar nedåt som på det lilla G:et, utan istället pekar mer rakt åt höger. För den som tittar noga går det även att se små rester av det lilla G:et under, främst i toppen av det stora G:et.

Variant 4: 1-krona 1939 med ”1 med kort hake & liten 3”

Den fjärde varianten är den första av de två varianter som sällan nämns i vanliga myntböcker, men som utan tvekan är en helt egen och distinkt variant. Både denna och nästa variant har ett litet G som myntmästarmärke, även om det inte skrivs ut i själva namnet.

• Ettans form: Siffran 1 har här en helt annan karaktär än hos de tre första varianterna. Den har en kort hake, är något mer avlång och har en lite mindre fot.
• Treans form: Siffran 3 i årtalet är av den mindre modellen. Den är av samma grundtyp som på variant 1, 2 och 3, men den är mindre än övriga siffror i årtalet och sticker därför ut en aning.

Variant 5: 1-krona 1939 med ”1 med kort hake & stor 3”

Den femte och sista varianten är den andra av de två mindre kända varianterna för året. Skillnaderna mellan variant 4 och 5 är mycket små, men de går absolut att urskilja med blotta ögat när man vet vad man letar efter.

• Ettans form: Har precis som föregående variant en årtalsetta med en kort hake.
• Treans form: Det som gör denna variant helt unik är att årtalets 3:a är stor. Den stora trean är något mer öppen i sin form än den lilla trean, och den upplevs passa in betydligt bättre storleksmässigt med de övriga siffrorna i årtalet.

Myntinfos observationer

Att dela upp och namnge dessa varianter med både ettans hake och myntmästarmärkets form är något vi på Myntinfo starkt förespråkar. Genom att använda de fullständiga namnen undviker man missförstånd, särskilt eftersom skiftet mellan lång och kort hake på ettan är den avgörande nyckeln för att överhuvudtaget kunna identifiera och upptäcka de mer okända varianterna 4 och 5.

På bilden nedan visar vi hur alla fem varianter ser ut bredvid varandra, så att du i lugn och ro kan studera skillnaderna på ettorna, treorna och de olika G-märkena på dina egna mynt.