MYNTGUIDE 1977 Nr 11

Recension av ”MYNTGUIDE 1977 Nr 11”

Första intryck

Första intrycket är att MYNTGUIDE 1977 Nr 11 tydligt bygger vidare på föregående nummer. Formatet och upplägget känns igen, men omslaget har fått en ny färgsättning och nya myntbilder.

Det tidigare mer ljusa omslaget från MYNTGUIDE 1976 Nr 10 har nu ersatts av ett rött omslag. Det ger boken en tydligare och mer iögonfallande karaktär. Framsidan visar tre nya mynt, medan baksidan har uppdaterats med sex nya mynt. Det gör att boken åtminstone visuellt känns som ett nytt nummer, även om innehållet i stort sett är detsamma.

Den röda färgen passar bra in i 1970-talets formgivning och gör att boken sticker ut mer än föregående nummer. Det är fortfarande en enkel och praktisk liten guide, men omslagsbytet gör ändå att den känns fräschare.

Struktur och upplägg

Strukturen är i princip densamma som i MYNTGUIDE 1976 Nr 10. Det innebär att boken fortsätter med samma bredare upplägg som etablerades under mitten av 1970-talet, där äldre svenska mynt finns med tillsammans med de modernare valörerna.

Detta är både positivt och lite begränsande. Positivt eftersom upplägget fungerar och är enkelt att följa. Begränsande eftersom MYNTGUIDE 1977 Nr 11 inte tillför särskilt mycket nytt strukturellt jämfört med föregående nummer.

Det här är alltså inte en bok som förändrar serien, utan snarare ett nummer som håller serien aktuell genom nya prisuppgifter.

Innehåll

Innehållet är i stort sett detsamma som i MYNTGUIDE 1976 Nr 10. Det betyder att boken fortfarande fungerar som en kompakt värderingsguide över svenska mynt och sedlar, med samma praktiska fickformat och samma grundläggande upplägg.

Den stora skillnaden är de uppdaterade värderingspriserna. Det kan låta som en liten förändring idag, men när boken gavs ut var detta själva poängen med MYNTGUIDE-serien. Samlare ville ha aktuella prisnivåer, och då var ett nytt nummer med uppdaterade värderingar värdefullt.

Sett med moderna ögon är värderingarna förstås historiska, men just därför är de också intressanta. De visar hur den svenska myntmarknaden värderades 1977 och gör det möjligt att jämföra prisnivåerna med både tidigare nummer och dagens marknad.

Bilder och läsbarhet

Bildmaterialet och läsbarheten verkar ligga på samma nivå som i föregående nummer. Det är fortfarande en liten och kompakt guide, vilket gör att tabeller och bilder blir relativt små.

Det lilla formatet är en del av charmen, men också en tydlig begränsning. MYNTGUIDE-böckerna var gjorda för att vara praktiska, snabba och lätta att ta med sig, inte för att vara stora och bildrika referensverk.

För dagens läsare kan formatet kännas väl litet, men för sin tid var det sannolikt en stor del av styrkan. Det var en bok man kunde ha med sig till mynthandlare, auktioner eller myntklubbar.

Varianter

Variantdelen verkar inte ha förändrats nämnvärt jämfört med MYNTGUIDE 1976 Nr 10. Det finns fortfarande varianter med, men boken är inte i första hand en specialiserad variantguide.

För sin tid är det ändå intressant att varianter förekommer i en så liten värderingsbok. Det visar att Tonkin redan här förstod att samlare inte bara ville ha årtal och priser, utan även skillnader mellan olika typer och utföranden.

Sett med dagens kunskap är variantdelen begränsad, men som en del av seriens utveckling är den fortfarande intressant.

Värderingar

Värderingarna är den viktigaste delen av MYNTGUIDE 1977 Nr 11. Eftersom innehållet i övrigt är mycket likt föregående nummer är det de uppdaterade prisnivåerna som ger detta nummer sitt värde.

När boken gavs ut var detta en praktisk och aktuell prisguide. Idag ska priserna inte användas som marknadsvärden, men de är värdefulla som historisk jämförelse. Det är särskilt intressant att se hur priserna förändrades från år till år under 1970-talet.

Priset på själva boken har också höjts. Tidigare nummer kostade 4:95 kr, medan MYNTGUIDE 1977 Nr 11 kostade 5:95 kr. Det är en tydlig liten prisökning, men boken var fortfarande tänkt som en billig och lättillgänglig guide för samlare.

Omslag och tidskänsla

Det nya röda omslaget är kanske det mest tydliga som skiljer MYNTGUIDE 1977 Nr 11 från föregående nummer. Framsidan har tre nya mynt och baksidan har sex nya mynt, vilket gör att boken får ett eget uttryck trots att innehållet annars är mycket likt.

Det här är också en del av charmen med att följa MYNTGUIDE-serien nummer för nummer. Även när innehållet inte förändras dramatiskt visar omslag, färger, pris och små detaljer hur serien utvecklades över tid.

Som tidsdokument fungerar boken därför bra. Den säger något både om svensk myntsamling under 1970-talet och om hur prisguider presenterades för samlare vid den här tiden.

Det som kunde varit bättre

Det som kunde varit bättre är framför allt att boken inte tillför särskilt mycket nytt utöver de uppdaterade värderingspriserna och det nya omslaget. För samlare 1977 var det förmodligen fullt tillräckligt, men som bok betraktad i efterhand känns steget från Nr 10 till Nr 11 ganska litet.

Jag hade gärna sett fler nya varianter, mer bildmaterial eller någon ny förklarande sektion. Det hade gjort detta nummer mer unikt och gett det ett större värde även utanför själva prisuppdateringen.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg vad MYNTGUIDE-serien var tänkt att vara. Det var en återkommande prisguide, inte ett helt nytt referensverk varje gång. Utifrån det syftet fungerar MYNTGUIDE 1977 Nr 11 fortfarande bra.

Vem passar boken för?

När boken gavs ut passade den framför allt samlare som ville ha aktuella värderingspriser. För den som köpte, sålde eller samlade svenska mynt var de uppdaterade priserna den stora anledningen att köpa ett nytt nummer.

Idag passar boken främst för samlare av äldre numismatisk litteratur. Den är särskilt intressant för den som vill samla Tonkins MYNTGUIDE-serie och följa utvecklingen nummer för nummer.

För den som redan har MYNTGUIDE 1976 Nr 10 är Nr 11 inte dramatiskt annorlunda, men för en komplett samling är den ett naturligt och trevligt tillskott.

Recensionen är skriven av Myntinfo.se.